Äta läskiga cupcakes och bakelser. Busa och pussa på liten skrutt. Klä ut lillasyster inför maskerad. Se pumpor och belysningar på stan. Se hur det snabbt ändras till mörketid. Vet inte hur många ggr jag de senaste dagarna sagt ''Mys''.

Har en stor klump av saknad i magen atm. Min bästa vän, som jag är så otroligt stolt över BOR i ett annat land, hon har fått ett jobb och är lycklig. Ingen kunde vara stoltare än vad jag är över henne. Och jag vet att jag är sjukt självisk för jag har minst en miljon gånger önskat att hon ska ångra sig och komma hem till mig igen. Det är nog just för att detta fortfarande inte sjunkit in. Vill inte inse att jag inte kan ringa hit henne, och när jag ringer nu så blir tiden bara begränsad pga. Att kostnaden blir för stor, så hela samtalet blir stressigt och då ringer jag inte alls istället.

 

Men det betyder inte att jag inte tänker på det, för det gör jag nästan hela tiden. Tänk så sjukt, för bara några månader sedan så hade vi kunnat hänga varje dag, käkat flottig mat, skrattat åt hur ful vi är och varit allmänt kokko som bara vi är. Nu känns detta så sjukt långt bort, det gör sönder mig. Varför uppskattade jag inte tiden till fullo som jag borde ha gjort? Jag försöker få dagarna att gå fort tills jul, men så fort mina tankar kommer på detta så får jag den där klumpen igen. Den klumpen ja, den kan dra åt hell! Men hur som helst. Till dig Louise (om du läser detta) Jag älskar dig så innerligt. Skynda hem, för här väntar en dampig överenergisk bästa vän på dig. Puss puss!